Lutan som musikinstrument
Lutan har varit ett välkänt och uppskattat musikinstrument genom historien. Men hur ser det egentligen ut? För den som inte är musikaliskt bevandrad kan det vara svårt att veta hur en luta är formad, och hur man spelar på detta historiska instrument.
Här kan du läsa om Jakob Lindberg, en framgångsrik lutenist, och även se hur han spelar.
Lutans anatomi
Till sin form liknar lutan ett päron, med en smalare struktur upptill som sedan vidgas till en oval. Baksidan på lutan är rund, som ett ägg. Lutans platta framsida, den så kallade “ljudplattan”, har oftast en mindre, rund öppning som leder in i en djup hålighet i lutans kropp. Trots att lutan är ett relativt stort och utseendemässigt otympligt instrument, så är den tack vare sin vikt och sin utformning ändå lätt att hantera.
För att skapa de vackra tonerna är den päronformade kroppen byggd av ett klangfullt träslag som förmedlar ljud på ett bra sätt, som exempelvis gran. Till skillnad från öppningen på en gitarr eller fiol har lutan inte ett helt öppet hål i ljudplattan. I stället brukar skickliga lutmakare använda sig av ljudplattans trä för att snida intrikata mönster.
En av de mest utmärkande dragen hos en luta är att skruvlådan högst upp är vriden i en skarp vinkel i förhållande till lutans hals. Anledningen till att man valde att göra så är för att strängarna ska hållas på plats, eftersom man inte använde sig av något lim för att fästa dem.
Det som också är speciellt just med lutan är att banden på dess hals är flyttbara.
Tonerna börjar när lutspelaren slår på strängarna, som oftast är 15 eller 24 till antalet. Från början använde man strängar som framställdes från inälvorna av djur, oftast kom dessa från får. Idag använder man även strängar framställda av syntetiskt material.
Hur man spelar på en luta
Lutan som instrument har en enorm repertoar, från melodiösa solokompositioner, till dansmusik, harmoniskt bakgrundsackompanjemang och mycket, mycket mer. Det kan vara lätt att bli avskräckt av de många strängarna och den lite mer ovanliga utformningen, men lutan är inte svårare att spela än en gitarr.
Till skillnad från gitarrspelande så använder en lutenist inte naglarna, utan bara de mjuka delarna av fingrarna. Högerhandsteknik för att spela går till så att lutenisten håller handen parallellt med strängarna, med lillfingret på ljudplattan. Tummen hålls inåt mot handflatan. Lutenisten spelar sedan växelvis med tumme och pekfinger på högra handen mot strängarna längst ner. Detta medan vänstra handens fingrar, som hålls uppe vid lutans hals, håller ner strängarna för plocka ut ackorden.
‹ Framstående musikanter med lutan som instrument Lutans historia och bruk ›
Comments are currently closed.