Efter att ha läst Sven Scholanders bok, ”Visan lutan och jag”, utgiven 1933 konstaterade Hans-Börje Wittebo att den svenska lutan (1900-talslutan) enligt Sven Scholanders princip, skulle fylla ett hundra år 1992.
För att få detta uppmärksammat kontaktade han Musikmuseet i Stockholm, där man visade sitt intresse genom att arrangera en tremånadersutställning om instrumentet.
Invigningen ägde rum den 25 oktober 1992, i samband med en konsert, ”Visor genom åren med den svenska lutan”. Medverkande var: Nils Birgersson, Nisse Munck, Peder Svan och Hans-Börje Wittebo.
Sistnämnde fortsatte att engagera sig i saken och tog 1994 initiativet till att bilda ett särskilt forum för svenska lutans vänner. 

Nisse Munck, Hans-Börje Wittebo, Peder Svan, Nils Birgersson

Den första september samma år utsågs alltså i Skattlösberg guidestuga, en interimsstyrelse för det blivande ”Sällskapet Svenska Lutan”.
Dess målsättning var att påbörja arbetet med att ge den svenska lutan en renässans.
Hans-Börje Wittebo valdes till ordförande, Peder Svan till sekreterare och kassör blev Nisse Munck.
Den 18 januari 1995 instiftades sällskapet officiellt på Kustens Hus i Göteborg, efter en viskonsert med lutsångarna Jerker Engblom, Nisse Munck, Peder Svan och Hans- Börje Wittebo.