Svenska cister - och lutbyggare                

 (svenska cisterns skapare)

Johan Öberg d ä 1723? – 1779 lärde sig till instrumentmakare hos Sven Beckman(1717?-1762) i Stockholm och fick sitt eget privilegium 1758.
Öberg är mest känd som stråkinstrumentmakare.
Han utvecklade cistern till en svensk variant. Ändrade besträngningen och gjorde corpus (kroppen) större med något tillspetsad mandelform.    

Carl Johan Broberg  1743 – 1802 fick sin utbildning hos violinmakaren Jacob Hellman i Helsingborg och var senare gesäll hos Jörgen Mothe. 1769 flyttade han till Göteborg och fick privilegier att tillverka stråkinstrument.
Han byggde även modeinstrumentet cister.  C J Broberg tillverkade cister enligt den engelska principen. Instrumentet hade kretsrund kropp, skruvlåda med sidoställda träskruvar samt fyra dubbla diskantsträngar och två enkla bassträngar stämda i C-dur.
Mellan åren 1771 och 1793 tillverkade han 36 cister enligt Göteborgs Hallrätts Fabriksberättelse ( fem år saknas).

( svenska lutans skapare)

Mathias Petter Kraft  1753 – 1807 föddes i Gävle och var son till en snickare. Han erhöll sina första lärospån av sin fader.
Till Stockholm kom han i början på 1750-talet och tog plats, som lärling hos bl a J Öberg d ä.
M P Kraft blev mäster 1778 och sin första cister byggde 1780 (nr. 12 1780).
Samma år skriver han sig som instrumentmakare. Kraft kopierar troget Öbergs 8-koriga cister.
Carl Michael Bellman ägde en av Kraft sådan tillverkad cister.
Vad man med säkerhet kan påstå är att när Bellman framförde sina sånger och epistlar så spelade han på cister, ej på luta.
Kraft byggde också en teorberad cistermodell där fyra basar låg utanför greppbrädan, som var fästade i en egen skruvlåda.

Steget mellan teorberad cister och svensk luta kan M P Krafts vän Johan Wilhelm Ankar (1759-1816) inspirerat honom till.
J W Ankar var violinist i Hovkapellet och lutvirtuos och han skrev många arrangemang och tonsättningar för svensk luta.
M P Kraft utvecklade den svenska lutan i flera steg mellan åren 1780 och 1795. Därmed förvandlade han cistern från att ha varit ett folkligt instrument till ett instrument för kammarmusik.

Johan Jerner  1758 – 1820 tillhör tillsammans med M P Kraft och L Mollenberg den tidens viktigaste lutmakare.
Gesäll hos J Öberg d y mellan åren 1779 och 1781. Fick privilegier 1791 men arbetade som självständig instrumentmakare redan under 1780-talet. J Jerner följer M P Krafts olika ändringar av lutan.
 

Lorentz Mollenberg  1765? – 1824 bygger lutor i eget namn från 1809.
Tidigaste kända lutan är nr. 7 från 1810.
L Mollenbergs lutor är kraftigare byggda, med större corpus och skiljer sig ofta formmässigt mot M P Krafts och J Jerners lutor.


Nils Nilsson  1842 – 1929 den före detta järnhandlare Nils Nilsson grundade år 1888 firma N Nilsson.
Till Malmö flyttade han 1894. Av Nilssons tjugo barn kom tre att ägna sig åt instrumentbyggeri. Det var Alfred (Brock), Gottfrid och Albert.
De två sistnämnda kom att stanna kvar i faderns firma.


Sven Peter Gerdin 1849 – 1927 var baptistpastor, instrumentmakare och rådman
m m. Han grundade S P Gerdins Instrument & Strängfabrik i Åmål 1888.
Kontakten med Sven Scholander resulterade i att han började bygga 1900-talslutor.

Herman Carlsson Levin  1864 – 1948 föddes i Åsaka söder om Trollhättan. Efter folkskolan började han i Vänersborgs Slöjdskola.
Sedan blev han lärling hos snickare i Göteborg.
Redan efter 2,5 år var han utlärd gesäll och som gesällnamn tog han tilläggsnamnet Levin.
Därav de två efternamnen. Han emigrerade till Amerika 1887 och fick anställning i en gitarrfabrik.
År 1891 startade han en egen gitarrfabrik i New York. Till Göteborg flyttade han år 1900 och grundade Herman Carlson Levins Musikinstrumentfabrik.
Där tillverkade han gitarrer och mandoliner.
Tillverkning av den 12-strängade 1900-talslutan började omkring 1902. Några år senare bygger man även 10-strängade lutor, med välvd botten och
6-strängade med flat botten. Lutorna utgör en liten del av den totala produktionen genom åren men ändå tillverkades flera tusen lutor av olika varianter. Luttillverkningen var som störst under åren 1944-1947. I slutet på 1950-talet upphörde tillverkningen av lutor.

Alfred Brock  1876 – 1935

var son till instrumentmakaren Nils Nilsson. Alfred visade mycket tidigt goda anlag för instrumentmakeri. År 1900 flyttade han till Stockholm och markerade sitt nya liv med att ta sin farmors flicknamn – Brock.
Där skaffade han sin utkomst med att reparera instrument åt Hovkapellet och det nystartade Musikhistoriska Museet. Han fick med detta möjlighet att studera de gamla svenska 1700-talslutorna.

Sven Scholander besökte A Brock på hans verkstad med en gammal 1700-talsluta och bad honom att  bygga om den enligt sin princip.
Alfred Brock fick intresse för den ombyggda lutan  enligt S scholanders princip och började att bygga lutor av den modifierade typen, 1900-talsluta.
I början var det frågan om mindre instrument med flat botten och med två eller tre friliggande bassträngar. Den första 12-strängade lutan med välvd botten tillverkades 1905.

Mellan åren 1903-1935 tillverkade A Brock c:a 890 lutor.
Han tilldelades hederstiteln hovinstrumentmakare år 1925.        

Hjalmar J Jonsson  1884 – 1939 grundade Nya Musikinstrumentfabriken i Göteborg i början på 1920-talet.
H J Jonsson hade tidigare varit anställd hos Herman Carlson Levin i c:a 14 år.
Fabriken låg i ett tvåvånings gårdshus på Karlagatan 21 och hade c:a 10 stycken anställda där det bl. a tillverkades 12, 10, och 6-strängade lutor.
Fabriken upphörde 1939.

Gottfrid Nilsson  1889 – 1952 var son till instrumentmakaren Nils Nilsson.
Han blev en skicklig instrumentmakare och vid den Baltiska utställningen 1914, där dynastin Nilsson var trefaldigt representerad (Nils Nilsson med sönerna Alfred och Gottfrid), deltog Gottfrid med en luta och en gitarr med intarsia av ebenholts, elfenben och pärlemor. Mellan åren 1912-1968 tillverkade han     c:a 81st 12-strängade, 35st 8-strängade och 36st
6-strängade lutor.  

Karl Gustav Karlsson  ”Lut-Kalle  1899 – 1960 instrumentmakare och född i Solna. Den första verkstaden var i Gamla Stan på Västerlånggatan 37, STOCKHOLM. K G Karlsson byggde fioler , gitarrer och lutor på beställning.
Han reparerade instrument åt bl. a Kungliga Hovkapellet

Carl August Carlsson  1873 – 1958 var kamrer och född i Finnerödja i Västergötland och inflyttad sedermera till Stockholm.
Vid sidan av sitt arbete tillverkade han främst fioler, gitarrer och lutor av hög kvalitet.
Carlsson var en flitig medarbetare i tidskriften Slöjd och Ton med artiklar om den svenska lutan. 

Bo Wretling  1908 – 1986 föddes i Umeå där han efter folkskolan började som möbeltillverkare i sin faders möbelfabrik.
Efter några år etablerade han sig som instrument-makare och blev Kunglig Hovleverantör innan han flyttade till Stockholm 1949. På S:a Kungsgatan 254 på Lidingö köpte han sig en villa med sjutton rum där verkstaden och åtta anställda inrymdes.
Där tillverkades gitarrer och lutor.

Crafton - verkstäderna c:a 1945 – 1957 startades av AB Waidele, Göteborgs då största musikaffär med flertal filialer både i och utanför Göteborg.
Fabriken hade ett 30-tal anställda, där omkring 500 lutor av alla varianter tillverkades.      

(2000-talslutans skapare)

Hans-Börje Wittebo  1936 - köpte år 1988 en trasig 12-strängad 1900-talsluta byggd av Carl August Carlsson. Lutan lagade han själv och började att använda den vid sina visengagemang. Lutan fascinerade honom  så mycket att han började att bygga en egen luta, som blev klar 1994. Därefter startade han nytillverkning av lutan, om än i liten skala.
HBW - lutan är konstruerad för att ge en lång, stark och varm ton. Kroppens form är ganska rund, greppbrädan ligger i samma höjd som locket, några greppband sitter på locket, som på 1700-talslutan.
1900-talslutans stödstång är ersatt med förstärkningar i halsen.
Efter sekelskiftet 2000 har Wittebo börjat att bygga olika varianter av
2000-talslutan med olika antal strängar och strängmaterial. 
Den 15 september 1997 startade Wittebo en lutbyggarkurs för svensk luta.
För deltagarna finns det kursbok och fullskaleritningar gjorda av H-BW.